För bara några dagar sedan så fick jag ett underbart besked, min bror har fått hjälp. Äntligen så får han chansen att räta upp sitt liv igen, jag menar det är ungefär 10 år sedan och inte förrän nu som han får hjälp. Jag är besviken på de myndigheter i Sverige som påstås ska hjälpa men bara vänder ryggen till. Men jag säger bara, ÄNTLIGEN kommer saker förhoppningsvis att ordna upp sig igen. Han ska nu iaf in på ett frivilligt behandlingshem och börja sin resa tillbaka till ivet, jag håller tummarna för dig älskade bror.

Ta hand om era nära och kära mina vänner, en dag så kanske de inte finns där längre.

//Emilia Vähäsalo